Rasen Sibirisk katt

 

På den här sidan tar jag upp följande ämnen:

Ursprung

Rasstandard

Temperament

Färg samt bedömning enligt FIFé

Sjukdomar

 

Den Sibiriska kattens ursprung:

 

Rasen Sibirisk katt uppkom genom att raskatter som togs med av Ryska immigranter till Sibirien på 1700-talet, parade sig med Sibiriska vildkatter. Katterna var i första hand älskade husdjur men gjorde även nytta genom att hålla hemmen och ladugårdar fria från gnagare.

 

Bara de starkaste individerna med motståndskraft mot infektionssjukdomar, duktiga jägare och med tjock vattenavstötande päls, stora tassar som fungerade som snöskor klarade sig i det bistra klimatet. Den Sibiriska katten utvecklades till en stolt jägare, självständig katt, trogen sin familj. Tack vare att den är en naturlig ras som utvecklats under lång tid utan medveten avel är den Sibiriska katten en av de friskare kattraserna utan många rasrelaterade sjukdomar.

 

Den är en mycket intelligent katt, med mycket charm och lekfull personlighet som är mycket tillgiven sin familj. Många säger att det närmaste man kan komma en hund med en katt, är att välja den Sibiriska katten. Många individer har en förkärlek till vatten och lek i badkar, vattenfontän eller vattenkran är populärt. Vidare är den  mycket trogen sin familj och det är vanligt att när man bor med en Sibirisk katt så kommer den att diskret följa dig från rum till rum. Den är inte påstridig i sin kärlek men trivs bäst nära sin familj eller utvalda person, vissa individer är knäkatter andra föredrar att ligga nära. Men tryggt att säga är att med en Sibirisk katt i hemmet kommer du att ha katterna med dig i vardagen mer än du kanske är van vid från andra kattraser. I Ryssland är det vanligt att dessa katter uppträder som cirkuskatter så med tid och träning kan du lära din katt mycket nyttigt och roligt såsom "stanna", inkallning, apport, sitt mm.

 

Sedan 1980-talet har man avlat mer medvetet i Ryssland på den Sibiriska katten och den blev godkänd som ras under 1990-talet. De första fertila Sibiriska katterna kom till Sverige år 2000 och numera är rasen en av de kattraser som ökar snabbast i landet.

 

 

Rasstandard för Sibirisk katt:

Sibirisk katt är en stor muskulös katt. Katten är kompakt i kroppen och känns tyngre att lyfta än vad den ser ut att vara. Rasen beskrivs som mediumstor i storlek,  honorna väger mellan ca 3,5 kg-5,5 kg och hanar mellan ca 4-6,5 kg men det förekommer avvikelser åt båda håll. Det finns stora hanar på 7-8 kg men dessa är ovanliga! Riskerna med större katter är ökad risk för t ex. höftledsdysplasi (HD). Den Sibiriska katten växer långsamt är färdigutvecklad först vid 5 års ålder. Det betyder att en ungkatt på ett par år ofta har ett gängligt utseende, och kanske inte fullt utväxt päls. Men man får ha tålamod det kommer mer massa, tyngd och päls med tiden :)

 

Huvudet: massivt, något längre än brett mjuka och runda konturer. Bred panna, välvd profil, höga kinder, och något vikande haka. Det är viktigt att tänka på att rasen har nos, den ska inte se ut som en perser/exotic med nos.

 

 

Ögon: ska vara stora och lätt ovala, något snedställda. De ska sitta brett isär. Alla färger är tillåtna. Enligt vissa förbund är grön ögonfärg att föredra. Runda ögon likt perser är felaktig ögonform.

 

Öronen: är medium i storlek, öppna i basen med rundade öronspetsar. De ska luta framåt och ha rejäl bredd mellan sig. Något som för de flesta Sibiriska katter tar tid. De ska vara rejält behårade med långa hår inuti örat. Lodjurstofsar är önskvärda.

 

Kroppen: ger ett kompakt intryck, den har en kraftig benstomme. Med kraftfull nacke, och bred bröstkorg. Benen är medium höga och formar en rektangel med kroppen. Tassarna är stora, runda och har ordentlig behåring mellan trampdynorna. Svansen är medellång.

 

Pälsen: är tät med tjock underull och vattenavstötande kraftiga täckhår som inte får ligga tätt mot kroppen. Överpälsen känns något hård vid beröring. Den Sibiriska katten har en semilång päls, pälsen är längre i kragen, på bröstet och pantalonger. Svansen ska vara välbehårad och ge ett "buskigt" utseende. Sommarpälsen är påtagligt kortare. Pälsen på de flesta Sibiriska katter är lättskött, den tovar sig inte ofta och det brukar räcka att kamma igenom pälsen då och då. När katten fäller kan man dock behöva gå igenom pälsen oftare än annars om inte för tovor så för att hjälpa din katt att slippa svälja all lös päls.

 

Sibirisk katt, vit hona

 

Hur är det att leva med en Sibirisk katt

Den Sibiriska katten är en katt som är medel på aktivitetsskalan bland katter. Alla Sibiriska katter har såklart sin egen personlighet. Men den är ofta läraktig och det är inte ovanligt att Sibirien klarar att öppna dörrar, apportera leksaker, lära sig "sitt", "stanna", "vacker tass" och liknande, så är den med andra ord hundlikt till sitt sätt.  Att gå i koppel är en enkel match om den tränas för det. De flesta gillar höjder, så att investera i några klätterträd blir populära platser för din katt att leka och sova i.

 

Sibiriern är social, den trivs med sällskap och blir väldigt fäst vid sin familj. Om man måste lämna katten ensam mer än 6 timmar per dag rekommenderar jag att man har sällskap åt sin katt. Det behöver nödvändigtvis inte vara en annan katt. Många Sibiriska katter gillar vatten, och de dricker gärna ur vattenkranen och många leker gärna i eller i närheten av vatten. En Sibirisk katt har en mjuk ganska lågmäld stämma, och många har ett nästan "kvittrande" läte istället för att jama. Sibiriern behöver aktivering, utrymme, kel och lek för att trivas. Och en Sibirisk katt vars matte och husse kommer hem från jobbet och sätter sig i soffan får lätt en olycklig katt, som kan börja hitta på egna bus för att roa sig själv.

 

Alla Sibiriska katter har såklart sin egen personlighet. Den följer gärna sin familj från rum till rum, och deltar gärna i alla aktiviteter. Denna sociala kattras trivs med alla, och den är mycket tillgiven sin familj.

 

 

Färg:

 

Rasen indelas i följande grupper (källa: Sällskapet Sibirisk katt)
1. Svart eller blå
2. Svart eller med vitt
3. Brunagouti och blåagouti
4. Brunagouti och blåagouti med vitt
5. Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd - både agouti och non-agouti
6. Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd - både agouti och non-agouti med vitt
7. Samtliga silver
8. Samtliga silver med vitt
9. Vit

 

 

FIFe:s poängbedömning för Sibirisk katt (källa: Sällskapet Sibirisk katt)

Totalt

100

Huvud

Generell form, nos, haka

25

Öron

Storlek, form, placering

10

Ögon

Form och färg

10

Kropp

Form, storlek, ben, tassar

20

Svans

Längd och form

5

Päls

Kvalitet, textur, längd

25

Kondition

 
5

 

 

 

Sjukdomar:

Det är varje uppfödares ansvar att göra sitt bästa för den ras som valet faller att att avla på. Det betyder att man är kritisk i sina val av avelskatter som måste ha ett bra grundtemperament, pälskvalitéer (som påverkar allmäntillståndet mer än man tror), lätta förlossningar, klarar påverkan av fertilitet, stark modersinstinkter och andra viktiga egenskaper för avelsdjur. Som uppfödare måste man kunna läsa stamtavlor och förstå linjerna man avlar på, förstå nedärvning på sjukdomar och på så sätt inte dubblera katter i stamtavlan som innebär högre risk för t ex. HCM. Inavelsgraden är viktig såtillvida att man håller den låg för den genetiska mångfaldens skull och då inavel ökar riskerna för defekter och känslighet för infektionssjukdomar men att den inte säger hela bilden för hur man föder upp friska katter!

 

* HCM (Hypertrofisk kardiomyopati, förtjockning av hjärtmuskeln och hjärtmuskelns struktur vilket ger ett sämre pumpande hjärta, en hjärtsjukdom som finns inom alla kattraser även hos de större kattdjuren.

Många gånger dör katten plötsligt utan så mycket tecken på sjukdom före. Men andra individer som drabbats får symptom som blåsljud, rubbningar i hjärtrytmen, proppar i lungor eller i bakbenen.

 

Om katten får katten diagnosen Equivocal (avvikande) på sitt HCM-test betyder det att något är avvikande med hjärtat. Ibland kan t ex. snabbt växande katter få denna diagnos, för att 6 mån till 1 år senare testas med normalt hjärta. Det man ska tänka på är att finns det katter med högre risk för HCM bakåt i linjerna bör man vara extra försiktig och avvakta avel. Testet är ett enkelt ultraljud men det ska utföras av en Pawpeds godkänd kardiolog så att resultatet kommer in i Pawpeds (klicka på namnet). Pawpeds register kan du skriva in stamnamnet /kattens namn och på så sätt få fram dess stamtavla och se hur tidigare generationer är testade. Behöver ni hjälp med att hitta kardiologer som är kopplade till Pawpeds kan ni läsa mer om dem här: Pawpeds godkända kardiologer.

 

Vi informerar våra köpare om att vi gärna vill att sällskapskatter också HCM-testas 1-2 ggr, och hjälper till med blankett mm om så önskas. Att HCM-testa sin katts hjärta är viktigt för individen, se det som en mer grundläggande hälsoundersökning. För mig som uppfödare är det också bra att få utvärdering på hur våra avkommor mår. Vi lägger stor vikt på kunskap kring linjer, avlar långsiktigt och försiktigt men det finns såklart inga garantier på levande varelser. Däremot gör vi vårt bästa att minimera antalet risker i våra parningar. Om HCM upptäckts på en närbesläktad katt behöver man vidtaga åtgärder på avelskatterna också. Det är idag inte helt klarlagt hur HCM nedärvs, men allt tyder på att det är en dominant nedärvning dvs. att det räcker med ett anlag för att att utveckla sjukdomen!

 

Sällskapet Sibirisk katt arbetar med Pawpeds hälsoprogram för HCM, och därför ska alla avelsdjur testas för HCM före avel, och sedan en gång per år eller inför parning. Det är av stor vikt att poängtera att alla katter som använts i avel (oavsett antalet avkommor) ska fortsätta testas efter avel. Då det visat sig att våra Sibiriska katter kan utveckla sjukdomen sent i livet. Därför rekommenderas regelbundna tester inför kull samt tester vid 3, 5 samt vid 8 års ålder.

 

* FORL (Feline Odontoclastic Resorptive Lesions) även kallad TR (tooth resorption): Hos en katt med FORL är odontoklasterna(de nedbrytande cellerna) mycket mer aktiva än odontoblasterna (de uppbyggande cellerna). Vilket kommer att resultera i att det blir hål i tanden (ofta strax ovanför tandköttskanten). Vissa katter får många tänder drabbade andra ett fåtal. Hålen som bildas gör att nervvävnaden i pulpan blir blottad och det blir ett mycket smärtsamt tillstånd för djuret. Det kan hända att hålet som bildas blir så stort att kronan lossnar, när en tand är påverkad växer ofta tandrot och käkben samman.

Statistiskt sett är det är mörk läsning när det gäller denna sjukdom, det visar att ca var tredje katt oavsett ras/ursprung kommer att drabbas någon gång under sitt liv. I vår ras förekommer FORL och vi måste alla försöka att undvika att avla på katter som har högre risk bakom sig t ex. föräldrar med sjukdomen. Många kattägare vittnar om att de katter som går på BARF
(Biologiskt Anpassad Rå Föda) har friskare och starkare tänder och tandkött. Så om man kan ge sin katt mer naturlig föda dvs kött, ben och senor kan det hjälpa att hålla tänderna rena. Katten är trots allt en karnivor och behöver tugga kött för att använda sina tänder på rätt sätt.

 

* PKD (Polycystic kidney disease) Polycystisk njursjukdom betyder att katten föds med små cystor i njurarna som med tiden blir större och fler ju äldre katten blir. Drabbade katter brukar börja uppvisa symptom på sjukdom då med förstorade njurar och njursvikt mellan tre till 10 års åldern. Det finns i nuläget ingen behandling och sjuka katter avlider av sjukdomen. Ultraljudsdiagnos kan göras efter 10 månaders ålder och har då en exakthet på 98%. PKD är ingen sjukdom som smittar mellan katterna. Om en katt är PKD-positiv har den heterozygot i sitt anlag och ärvt den från en förälder eller homozygot i sitt anlag då har den ärvt genen från båda föräldrarna, anlaget är alltså dominant varpå man aldrig ska använda drabbade katter i avel.
 

* PK-brist (Pyruvatkinasbrist) detta är en autosomalt recessiv defekt som betyder att individen saknar ett enzym som verkar för att de röda blodkropparna ska fungera normalt sjukdomen finns hos flera djurarter. PK-brist är en anemisk sjukdom och innebär att det ofta kan dröja ett par år innan katten blir riktigt sjuk. Tyvärr finns det uppfödare som blandar in raser som Somali, Perser mm. för att få fram nya färger (vanligt i Europa) och då ökar risken att vi får katter som bär på detta anlag.

 

* HD-höftledsdysplasi

Det finns ett fåtal individer av Sibirisk katt som drabbats av denna sjukdom vad jag vet i nuläget. Den är alltså inte vanligt förekommande, men man bör ändå vara medveten om att problemet kan uppstå.

 

* Vikt/viktnedgång

Vikt är många gånger ett laddat ämne att diskutera om. Många diskussioner på olika forum för Sibirisk katt handlar om vikt och storlek. Vikten verkar vara det enda redskap många använder för att bedöma om individen är frisk eller inte. Men det är inte hela sanningen. Vikten är individuell precis som på oss människor, det går alltså inte att säga att min Sibiriska katt som är en hane SKA väga si eller så. Viktigast är att man har koll på kattens hull, allmäntillstånd och att den äter. Jag rekommenderar alla kattägare att väga sina katter regelbundet. Men inte för att vikten i sig säger så mycket utan för att ha kontroll på om katten får en kraftig viktnedgång då det kan vara tecken på annat hälsoproblem, och utan vågen som hjälp är det oerhört svårt att se om katten är sjuk eller ej. Våra tamkatter är precis som deras vilda släktingar - rovdjur och rovdjur visar INTE att de är sjuka om de inte är extremt allmänpåverkade och sjuka.

 

Vår och sommar är det vanligt att vuxna katter tappar lite i vikt, för att sedan äta upp sig på sensommaren hösten igen detta är helt normalt. Andra orsaker till ointresse för mat beror väldigt ofta på fertilitet. En katt som är kraftigt underviktigt som fertil och matvägrar periodvis och/eller inte äter normalt under dräktighet/kull bör kastreras den mår sämre än den ska behöva göra av sin fertilitet. En honkatt som äter dåligt och fortsätter med det genom dräktighet och förlossningen. Kan i värsta fall efter förlossningen få allvarliga komplikationer kan fall leder till döden inom ett par timmar. Dock är det viktigt att poängtera att fertila katter ofta är lite åt det slankare håller och det gör inget, tvärtom är många av katterna i vårt land kraftigt överviktiga idag och det innebär en större risk för ohälsa än om de är slanka. Andra orsaker till viktnedgång kan vara sjukdom såsom diabetes, njurproblem, hypertyreos överproduktion av sköldkörteln eller tand/tandköttsproblem. Många av dessa problem är behandlingsbara med tabletter eller specialfoder. Kattungar kan även födas med underfunktion av sköldkörtelhormon hypotyreos och då behöver man ge dem medicin i tablettform resten av deras liv. Kattungar som föds med detta tillstånd har ofta tydliga symptom såsom dvärgväxt, trög mage, väldigt runt och extremt utseende och att de inte följer utvecklingen av syskonen. Med ny kunskap kring denna sjukdom, räddas nu många kattungar som är drabbad av sjukdomen med hjälp av medicinering.

 

 

Med vänlig hälsning

 

 

© Marie Holmberg, SE*Sessan´s 2010-2017